På denna bloggen kommer jag att göra inlägg angående Vilhelm Moberg och hans bok Utvandrarna.
tisdag 23 oktober 2012
Reserapport
Torsdagen den 18/10 var jag och hela årskurs 9 på Bergundaskolan ute på Mobergvandringen. Det innebär att man besöker olika ställen som har starka kopplingar till Utvandrarserien eller Moberg själv.
Vi åkte från skolan med buss på morgonen till Duvemåla. Det är den platsen som i boken beskrivs som Kristinas hem. På platsen finns bl.a. en staty av henne hållande i ett Astrakhan äpple. Äpplet symboliserar Kristinas hemlängtan, eftersom äppelsorten var starkt kopplad till Korpamoen, Karl-Oskar och Kristinas hem i Sverige. I Duvemåla finns också ett sådant äppelträd. Men också ett antal gamla brunnar, en gamla lada (med en gunga i) och samma sorts staket som fanns på den tiden i Sverige.
Detta var som sagt inte en plats som Moberg hittade på i sina böcker, utan denna platsen finns på riktigt, utsatt på kartan. Jag tror att Moberg valde denna platsen eftersom hans mormor bodde här.
Efter det att vi var klara vid Duvemåla, så åkte vi bussen till Moshultamåla. På denna platsen tillbringade Wilhelm sina första år i livet. Han föddes i ett litet soldattorp, 8x5m stort och endast 2 meter i tak. Här bodde han med sina föräldrar och 6 syskon. Strax intill platsen där torpet låg rinner en bäck. Kvarnbäcken. Här samlades ungdomar på söndagarna och bytte böcker, skvallrade och umgicks. Bäcken har också kopplingar till Utvandrarna. Bl.a. tillfället då Robert dränkte katten och gången då han försöker få det att se ut som om han hade drunknat.
År 1970, tre år innan Wilhelms död, restes en sten på platsen där soldattorpet förr stod. Den kom att kallas Mobergstenen och restes av människorna i bygden.
Efter det att vi hade varit i Moshultamåla så gick vi knappa 3 km in i skogen till en vägkorsning. Vi denna vägkorsningen låg förr en skola. Det var här Wilhelm gick i skolan 4 månader om året och vägen som vi gick var också den vägen som han gick för att ta sig till skolan. Anledningen till att skolan låg mitt ute i skogen var att alla barn skulle ha ungefär lika långt till skolan. Stället heter Påvelsmåla. Senare flyttades skolan in till byn Moshult och det ända som finns kvar av byggnaden nu är stengrunden.
Så när vi var klara i Påvelsmåla fortsatte vi skogsvägen fram för att besöka skolan i Moshult och äta våran lunch. Skolan är mycket liten, bestående av endast ett klassrum, en liten hall och ett rum där läraren sov. Hela rummet värmdes då upp av en kamin som man eldade i och när man skulle beskriva djur från andra länder så använde man sig av stora planscher. På tiden då Wilhelm gick i skolan kunde man också bli bestraffad. Man kunde få sig en aga, ett slag, eller bli tvungen att stå i skamvrån och skämmas.
Efter besöket på skolan åkte vi bussen en kort bit till Pestkyrkogården. Detta var förr ett ställe där man begravde människor som dött i sjukdomen pesten, eftersom man ansåg att dom inte fick begravas tillsammans med människor som dött en naturlig död. Senaste pestomgången som drabbade Sverige var mellan åren 1710-1713. Denna kyrkogården blev också en samlingsplats för många ungdomar på Mobergs tid.
Vårt sista stopp blev på Korpamoen. Plattsen där Wilhelm Moberg tänkte sig att Kristina och Karl-Oskar bodde på. Det var en stor plats, men huset där var ynkligt litet. Även ladan var liten och hade bara plats för två kor.
På platsen blev vi guidade av ett par äldre människor som kände till, eller rent ut av kände Moberg när han levde. Vi fick gå in i det lilla huset som var inrett på samma sätt som det var förr, och vi fick höra om hur människorna arbetade.
Här fick vi också fika.
Julia Sjökvist
Reserapport
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar