Reserapport

Torsdagen den 18/10 var jag och hela årskurs 9 på Bergundaskolan ute på Mobergvandringen. Det innebär att man besöker olika ställen som har starka kopplingar till Utvandrarserien eller Moberg själv.

Vi åkte från skolan med buss på morgonen till Duvemåla. Det är den platsen som i boken beskrivs som Kristinas hem. På platsen finns bl.a. en staty av henne hållande i ett Astrakhan äpple. Äpplet symboliserar Kristinas hemlängtan, eftersom äppelsorten var starkt kopplad till Korpamoen, Karl-Oskar och Kristinas hem i Sverige. I Duvemåla finns också ett sådant äppelträd. Men också ett antal gamla brunnar, en gamla lada (med en gunga i) och samma sorts staket som fanns på den tiden i Sverige.
Detta var som sagt inte en plats som Moberg hittade på i sina böcker, utan denna platsen finns på riktigt, utsatt på kartan. Jag tror att Moberg valde denna platsen eftersom hans mormor bodde här.

Efter det att vi var klara vid Duvemåla, så åkte vi bussen till Moshultamåla. På denna platsen tillbringade Wilhelm sina första år i livet. Han föddes i ett litet soldattorp, 8x5m stort och endast 2 meter i tak. Här bodde han med sina föräldrar och 6 syskon. Strax intill platsen där torpet låg rinner en bäck. Kvarnbäcken. Här samlades ungdomar på söndagarna och bytte böcker, skvallrade och umgicks. Bäcken har också kopplingar till Utvandrarna. Bl.a. tillfället då Robert dränkte katten och gången då han försöker få det att se ut som om han hade drunknat.
År 1970, tre år innan Wilhelms död, restes en sten på platsen där soldattorpet förr stod. Den kom att kallas Mobergstenen och restes av människorna i bygden.

Efter det att vi hade varit i Moshultamåla så gick vi knappa 3 km in i skogen till en vägkorsning. Vi denna vägkorsningen låg förr en skola. Det var här Wilhelm gick i skolan 4 månader om året och vägen som vi gick var också den vägen som han gick för att ta sig till skolan. Anledningen till att skolan låg mitt ute i skogen var att alla barn skulle ha ungefär lika långt till skolan. Stället heter Påvelsmåla. Senare flyttades skolan in till byn Moshult och det ända som finns kvar av byggnaden nu är stengrunden.

Så när vi var klara i Påvelsmåla fortsatte vi skogsvägen fram för att besöka skolan i Moshult och äta våran lunch. Skolan är mycket liten, bestående av endast ett klassrum, en liten hall och ett rum där läraren sov. Hela rummet värmdes då upp av en kamin som man eldade i och när man skulle beskriva djur från andra länder så använde man sig av stora planscher. På tiden då Wilhelm gick i skolan kunde man också bli bestraffad. Man kunde få sig en aga, ett slag, eller bli tvungen att stå i skamvrån och skämmas.

Efter besöket på skolan åkte vi bussen en kort bit till Pestkyrkogården. Detta var förr ett ställe där man begravde människor som dött i sjukdomen pesten, eftersom man ansåg att dom inte fick begravas tillsammans med människor som dött en naturlig död. Senaste pestomgången som drabbade Sverige var mellan åren 1710-1713. Denna kyrkogården blev också en samlingsplats för många ungdomar på Mobergs tid.

Vårt sista stopp blev på Korpamoen. Plattsen där Wilhelm Moberg tänkte sig att Kristina och Karl-Oskar bodde på. Det var en stor plats, men huset där var ynkligt litet. Även ladan var liten och hade bara plats för två kor.
På platsen blev vi guidade av ett par äldre människor som kände till, eller rent ut av kände Moberg när han levde. Vi fick gå in i det lilla huset som var inrett på samma sätt som det var förr, och vi fick höra om hur människorna  arbetade.
Här fick vi också fika.


Julia Sjökvist
Reserapport

Bok/Film

Boken och filmen

Nu har vi kollat på hela filmen och jag har nästan läst ut boken. När man läser så bildar man sig en uppfattning om hur det är att vara personerna som den handlar om. Man framkallar även bilder om hur saker och ting ser ut. Och mina bilder stämde inta ALLS överens med hur det såg ut i filmen. Och det är en bra sak, enligt mig. 
Jag tycker att filmen va bättre än boken. I vanliga fall brukar jag gilla böckerna lite mer, eftersom man år veta mer. Men i utvandrarna så fick man veta för mycket "mer". Det blev lite svårt att hänga med ibland, och mycket som står är inte så intressant och hade inte redigt någonting med storyn att göra.
Så filmen tog med det viktigaste och gjorde det lättare att förstå sammanhanget. 

Julia Sjökvist

Om en person

Nu ska jag skriva och berätta om en person i boken som jag känner starkt för.

Jag har valt Ulrika, hon som alla kallar för Horan, eftersom hon är en person som gör vad hon tror är rätt och struntar i vad andra personer runt omkring henne tycker och tänker. När Ulrika först nämndes i boken la jag inte ner så mycket uppmärksamhet på henne, men nu tycker jag att hon är den mest intressanta personen i boken. 

När jag försöker att tänka mig in i hur det måste ha känns att veta att det ända sättet att försörja sig själv och sin familj var att sälj sex till alla villiga män i socken, så känns det hemskt. Och att ha rykte som hora på den tiden måste ha varit så enormt mycket svårare än det är idag. Och i boken är det ju inte bara Ulrika som drabbas, utan även hennes barn!

På sidan 181 i boken är Danjel och hans lilla grupp av "anhängare" mitt uppe i nattvarden i Danjels hus, då polisen och prästerna knackar på och kräver att dom genast slutar upp med sin sammankomst. Prästerna vill ha Danjel arresterad men polisen känner att han inte redigt har gjort något fel. Det uppstår då en konflikt emellan prästerna och den lilla gruppen av människor i stugan. Och det är Ulrika so drar det vassaste strået i konflikten. Hon är inte rädd för prästerna och talar därför om för som precis vad hon tycker om dom och deras metoder.

Jag gillar Ulrika därför att hon är så stark i sig själv och tror på det om anser vara rätt.

Julia Sjökvist

Sammanfattning s. 91-177

Nu har jag läst till sidan 177 i boken. Jag är hemma från skolan idag pga att jag har varit förkyld hela veckan och känner att det har blivit sämre. Boken har nu blivit lättare att förstå och inte lika invecklad som den var i början. Nu vet man vilka personerna är och hur dom är kopplade till varandra. Jag ska lite kort försöka skriva en sammanfattning om sidorna 92-177:

Det nya "stycket" börjar med att det är oväder ute och att blixten slår ner i Ängahuset. Det har varit dåligt med nederbörd, ingen alls rättare sagt, så folket är rädda att elden ska sprida sig. Men Ängahuset går inte att rädda, det brinner ner till grunden. Kristina tror att branden startade på grund att det Karl-Oskar gjorde tidigare i boken: Kastade upp hö o luften och skrek åt Gud att allt hö för de han hade va jan inte nöjd med. Även Karl-Oskar trodde att detta var hans fel!

Karl-Oskar börjar bli mer och mer bekymrad över att antalet av personer hela tiden ökar i huset nu nät Kristina väntar barn igen, men att föda och husrum bara minskar! 

Danjel Andreasson, Kristinas morbror, ven den personen som lånade Karl-Oskar och Kristina dom pengar som dom behövde. Men en dag när Karl-Oskar gick till Kärragärde för att låna 50 riksdaler hände något märkligt. Hela Kärragärde var fyllt med olika sorts folk från socken. Fattiga personer, en hora och oäkta barn. Karl-Oskar förstod ingenting. Och när han senare hade lånat pengar och lovade att betala tillbaka med ränta så fort han fick råd, sa Danjel bara att han aldrig mer skulle ta emot pengarnas någon och att han och Karl-Oskar inte var skyldiga varandra något alls. Allt detta hade såklart en förklaring, och den var att Danjel och hans fru några dagar före hade fått besök mitt i natten....av självaste Gud! Då dom hade blivit pånyttfödda, som dom sa de. Dom hade kommit i insikt med att man inte ska döma utan hjälpa människor som behöver det. Därför tog dom emot alla fattiga och hemlösa personer från byn och gav dom mat och tak över huvudet. I sitt hus börjar även Danjel att predika om sin nya insikt om hur människor borde leva, men detta tycker inte prosten Brusanders om. Han besöker Danjel och förbjuder honom att hålla sina sammankomster i sitt hus!

Robert, den 15 åriga drängen som jobbar för Aron, tycker inte allt om sitt arbete. Han kan va ganska lat, och en dag kommer Aron på honom med att vila under sitt arbete. Pga att han har varit lat blir han slagen och utskälld. Senare en söndagsmorgon sticker han helt från sitt arbete och flyttar hem till sin storebror. När Karl-Oskar får veta att hans lillebror blivit slagen blir han vansinnig och beger sig till Aron för att "skälla ut honom". Men trotts detta skickar Aron polisen efter Robert. Det är då Robert talar om för sin bror om sina planer på att utvandra till America, och till Roberts stora förvåning delar Karl-Oskar hans tankar.

Mn när Karl-Oskar talar om för sin fru vad han har tänkt blir hon inte lika upprymd som han. Karl-Oskar vill utvandra för att dom i Sverige ligger i skuld och är fattigare än förr. Dom har dåligt med mat och inte så mycket att leva på. Han tror att dom kommer att vara garanterade mark i Amerika och att det kommer finnas ledigt arbete för alla! Men Kristina håller inte med! Hon är inte alls säker på att dom kommer få mark eller arbete. Och hon har ingen lust att säljs alla sina grejer och flytta ifrån alla hon känner och håller av. Dessutom kommer dom ju inte att kunna språket! 

När vintern kom födde Kristina den åttonde personen i Korpamoen, sonen Anders Harald. Till barnets dop kalas fanns det i stort sätt ingenting att äta, men Kristina lagade gröt av en liten påse korn gryn som hon hade sparat på. Sedan sa hon åt alla att gröten inte fick röras innan gästen kom och ställde sedan ner den i källaren. Men när dom skulle bege sig iväg för att döpa pojken kunde inte den äldsta dottern, Anna, hittas någonstans! Alla sökte och tillsist hittades hon i källaren bredvid skålen med gröt, som nu nästan var tom. Men Annas mage var inte van vid sådan mat efter den svältande vintern, och senare må morgonen dog flickan. Det var efter detta som Kristina ändrade åsikt om att utvandra, nu ville hon lämna Sverige och börja om med ett nytt liv!

Det blev visst inte en så kort sammanfattning... Men det som står ovan är de viktigaste händelserna som har hänt sen mitt senaste inlägg. Jag tycker att boken har blivit bättre och bättre. 

Julia Sjökvist

Diskussion - Utvandrarna

Idag hade vi vårt första diskussions tillfälle om Utvandrarna på svenskan. Alla hade på ett eller annat sätt kommit fram till sidan 91 och de var dessa sidor vi diskuterade. Vi satt i grupper om ca 4 och 4 och fick ut lappar med frågor angående texten. Här nedan kommer svaren till tre frågor som jag, tillsammans med min grupp, kom fram till!

"Kapitlet handlar om den morgon då Robert är på väg till sin drängtjänst. Vem har sett till att han får en drängtjänst och vad tycker Robert om detta?"

Det är Roberts pappa Nils som har sett till att Robert har fått anställning som dräng hos Aron på Nybacken. Nils är nöjd med detta arbete för sin son, men Robert har ingen lust att arbeta! Han gillar inte tanken på att ha någon som styr över honom, en husbonde. Det är därför han bestämmer sig för att inte anlända till Nybacken, utan istället ta vägen som leder åt andra hållet, bort från sitt arbete, för att börja en egen resa bort från byn där han växt upp.

"Berätta vad du vet om Karl-Oskar"

Karl-Oskar är son till Nils och Märta. Han är äldst av tre syskon, Karl-Oskar, Robert och Lydia, och är också den enda som ärvde den lyckobringande Nilsa-näsan. Som ung var han ibland svår att att ha och göra med, eftersom han hade en stark egen vilja och därför inte alltid lydde sin far och mor. Men några år senare var det ändå han som fick ärva hans föräldrars gård och ägor. Under samma tid gifte han sig också med sin fru: Kristina från Duvemåla. Karl-Oskar och Kristina fick 5 barn tillsammans, dock dog ett strax efter födseln. Karl-Oskar anklagar Gud för att vädret är så dåligt, och hans skörd blir så liten. 

"Berätta vad du får veta om religionen på de sidor du läst?"

Alla huvudpersonerna i boken är kristna, dom tror på Gud. Dom tror att det är Gud som är deras skapare och att det är tack vare han alla goda och onda ting händer. De personerna med kristen tro som man har fått läsa om mest är Kristina och Karl-Oskar. Dom är båda starkt troende, men på lite olika sätt. Kristina tror starkt på Gud. Hon ber till honom varje kväll och tror honom de bästa. Medan Karl-Oskar tror att de är Gud som gör att hans skörd blir så dåligt. På sida 91 i boken står de att Karl-Oskar är så less på Gud för att han frambringar så dåligt väder att han slänger upp sin skörd i skyn och ber Gud ta tillbaka den.

Jag tyckte att denna boken var ganska seg och svår att förstå i början. Jag hängde inte riktigt med på vem som var vem eller vad dom olika gårdarna hette. Men nu när jag har kommit en bit in i boken så tycker jag inte längre så. Jag hänger med bättre nu och den börjar bli ganska bra. Dock har jag fortfarande svårt att hänga med i vissa meningar då orden är för svåra att förstå. Men jag snappar ändå upp helheten!

Julia Sjökvist